En spelares väg, en gamblers vardag 9

 

En spelares väg, en gamblers vardag 9:

Några veckor senare slutade jag på Värtans Kolkraftverk, och det var dock med en viss sorg då dels gubbarna som jobbade där var sköna människor med stor livserfarenhet samt jobbet ofta var ganska behagligt. Lönen var dessutom furstlig och pokergamet på fredagarna när lönen hade betalats i cash var alltid kanon. Under det tidiga 90talet var pokern oerhört underutvecklad och man behövde endast förstått fundamenta för att tjäna hyggliga pengar. Hur många outs man drog till och snittvärde på tvåpar i mörkpoker osv.

Jag kommer i håg enfredaglunch, när första dunken var tömd och jag satt med Kurre Kofot, Kalle bajen, LirarLarry och Nicketrött . Kurre Kofot var en gammal pundare, som oftast pundande, men såg alltid till att åka in på kåken ett halvår lagom till november när det började bli kallt i stan. Varje gång kom han ut från kurran, med fixade tänder, sovit i sex månader och ätit bra. Nykter och ren som en kanin. Solen sken och det var lagom till Valborg.

Nu skulle det nya livet börja som botad, och då i sina yngre dagar så lyckades ha ofta få påhugg någon månad, innan det började om med punderiet och jobbet glömdes bort

Kurre bröt aldrig människors hem, eller stal direkt ur fickorna, utan gick huvudsakligen på restuaranglokaler, källarlokaler och liknande, för han hade dock en viss moral. Inte skada vanliga knegare. Oftast försöka ta sådant som var försäkrat och inte personligt.

Under vissa perioder åkte han till och med runt och samlade Euro-pall på Sveriges gator, i en gammal folkabuss där alla säten var bortplockade. Han fick 60-80kr styck för dom, så det räckte med ett 10tal så klarade han dagens behov, för bensinen slangade han naturligtvis.

Jag sprang på honom för några veckor sedan, då hade precis muckat, hade inte så många tänder kvar , men annars hel och ren. Såg faktist ganska frisk ut, – Tjenare Hatten sa Kurre, hur e live. 

-Alla tiders Kurre, allt rullar på som vanligt.  Hur går det för dig då? Har du muckat precis? 

-Visst serru sa Kurre, jag är frälst. Nu är det slutpundat, gubben börjar bli gammal och orkar inte tjåla som förr. Nu ska jag till en skola och hålla föredrag om gatans faror. 

Tjaa, varför inte, få som kan dom farorna bättre än KurreKofot i varje fall. När fan blir gammal blir han religös, kanske ligger något i det ordspråket i varje fall tänkte jag. 

Kalle Bajen var naturligtvis Hammarbyare, av födsel och ohejdad vana, utan någon som helst annat val i livet enligt honom själv. -” jag menar, först fick man tutten, sedan en örfil och så en Hammarbyhalsduk att snutta på . Inga konstigheter.

Kalle hade jobbat med precis allt som tänkas kan, som inte kräver långvarig utbildning eller körkort, ingetdera hade han haft, för han bodde i en gammal kåk från 1600talet nere vid stadsgårdskajen nästan, som inte renoverats sedan 1750 eller något sådant. Dush och toalett på gården , ingen centralvärme och endast gasspis. Hiss kunde man inte bokstavera till.

Huset ägdes av någon form av fideikomiss och hyresgästerna hade all makt i kåken. Detta hade varit skicket sedan kåken byggdes, och därför hade inga som helst kostnader lagst på huset och jag lovar, inte fan var det charmigt.

Dock kulturhistoriskt intressant för det var nog ungefär så här gamla Klarakvarteren såg ut innan dom revs.

Kurres lägenhet var lite speciell, för istället för tapeter så var det vassbeklädda väggar, det såg lite ut som Thailandstuk. Tydligen var det legio förr att lägga putsen på vass, förmodligen för att det gav luft mellan lagren och förhindrade mögel. Men jag kan tänka mig att lössen trivdes där i vassen.

Golven var aldeles kullriga, ungefär som på en ett gammalt stallgolv, där kvistarna utgjorde utstående små farthinder, och så var det djupa svackor därimellan.

Kalle berättade att han brukade fightas med Slas när han var liten, för dom bodde kvarteren bredvid varandra, och de som kom in på fel kvarter fick stryk, så det var en ständigt rännande när man skulle tjacka mjölk och mjöl till morsan. -”Man fick hålla korpgluggarna öppna och försöka fixa sånt när tjommarna var på andra sidan kvarteret”Vådis och is var man också tvungen att bära hem.

På den tiden var det isskåp istället för frysar, som blev modernt först efter kriget.

Det där med ungdomsgäng och revirstrider är inget modernt fenomen om nu någon trodde det.

LirarLarry var en skönande, som som hade försörjt sig på munspel och dragharmonika i yngre dagar, när det var drag under galosherna på lördagsdanserna. Han åkte hela somrarna runt folkparkerna, och lyckade ofta hitta påhugg och ensamma änkor och till och med någon fru påstod han, fan trot.

Nu satt LirarLarry mest och spelade Yatzy i kojan, samt åkte runt med lite dunkar mellan byggarbetsplaterna, och fick sin lön trots allt på något sätt och vis. Då han hade varit med så länge och visste allt om alla, så var inte kraven så betungande tror jag.

Nicketrött var precis dom det låter le på allt och alla. Han hade varit på de tio haven sa han, och vän av ordning försökte alltid rätta honom med att dom brukar ju heta SJU?

Far du åt helvete din jävla landkrabba, har du varit på fler än två av dom själv?

Det hade ju ingen, så alla stod som fågelholkar normalt.

Men Nicke menade att de stora sjöarna vid Michigan i Usa, var så stora att dom dög som hav, likaså Tanganyikasjön i Kenya och så fanns det tydligen ett salt innanhav i Ryssland som han aldrig kom i håg namnet på.

Det köpte man ju såklart, han hade ju trots allt varit där och det var betydligt roligare att inte skåda storys från ALLA håll, det tål dom sällan.

Så jag frågade Nicketrött varför han var så trött? Jo förstår du Hattjävel sa han, så här ligger det till.

-När jag var i staterna på 40talet, så var jag ung och snygg, rena Marlon Brando förstår du.

Brudarna var som galna i mig, jag var ju lite exotiskt och så var jag en jävel på att dansa, såväl med kvinnor som med män, men männen synande golvet på några röda, medans kvinnorna fick det bekvämare sa Nicketrött och garvade.

-hursomhaver så hamnade jag i Detroit, och det var lite struligt för jag hade ju inte varit i krige, utan duckat det genom att vara i asien. Så man fick dra några valser, men i varje fall så var jag stengul, så där riktigt råttgul, men i staterna finns det alltid något påhugg, och så även nu.

Jag blev inkastare på en bordell , som låg i en liten charmerande stad vid de stora sjöarna. Där blev ägaren och jag bra polare, och då jag gav fan i både hans dotter och fru så höll bekantskapen i flera år. 

Där lärde jag mig sådant som det står i underliga Indiska böcker om, men det tar vi en annan gång. Men de färdigheterna jag fick på katthuset, gjorde jag mig oerhört populär bland kvinnorna runt sjöarna, det var ju en stor karlbrist efter kriget, och många kvinns var på hugget.

Så jag fick ligga i som en iller, och jag har inte hämtat mig ännu, det slutade med att jag tog hyra på en ångare som gick över sjöarna för att vila dicken från alla brudar.

En sak var klar, man hade sällan tråkigt när man spelade poker med sådana gossar, och då dunken alltid var framme så blev historierna sällan mindre snuskiga på eftermiddagen. Dessbättre spelar inte många bättre poker när dom blir fulla, så det var bara att slicka i sig någon halvliter olivolja och sedan hålla takten med gubbarna, så var man alltid nyktrast runt bordet även om man höll dricktempot.

Men jag brukade oftast dra vid tretiden, för då var speltempot så uselt och humöret så högljutt, att karnevalen i Rio hade framstått som en dagisplats.

Fortsättning följer kanske

 

The post En spelares väg, en gamblers vardag 9 appeared first on Gamblers vardag.