ST och ATG alltmer ökande problem med spelsäkerheten

Hästsporten har liksom all annan sport/idrott ett grundläggande fundament där grundbulten är förtroende. 

Inte endast i byggstenarna uppfödare , hästägare, funktionärer , byråkrater som är involverade utvecklingen av hästsporten, men också de som tydligast (obs inte nödvändigtvis i slutändan till störst del) bidrar till ekonomin i form av direkta intäkter till sporten, dvs  SPELARNA.

Förutsättningarna ser ut som följer:

Det föddes ca 2750 föl under 2014, det är ca 10% lägre än 2012. Det ansågs tidigare att minst 3500 föl krävdes för att utveckla travet eller i vilket fall bibehålla standarden.

​Av dessa är fn ca 2650 i registrering för att nu 1 år senare nå marknaden.​

Kostnaderna för att föda upp en ett föl till ett års ålder är ca 35000, utöver detta tillkommer språngavgifter och levande fölavgifter samt ​registreringskostnader och anmälan Breeders Crown.​

​Insatsloppen betalas i allmänhet vid 2-3-4 års åldern och uppgår vid full
stejkning mellan 40-50Tkr då även startavgifter medtagna.​

Språngavgifter och levande fölavgifter varierar från 10 000 upp till flera hundratusen kronor, beroende på val av hingst.

Snittpriset på ettåringar ligger på ca 50-75 000 beroende på auktionsförättare (de flesta DYRA åringar säljs privat utanför officiella auktioner och därmed har Lutfi Kolgjini som säljer samtliga uppfödningar på egen auktion de högsta snittpriserna på ca ​300.000​

För att en treåring ska bära sina kostnader​ fram till slutet av 3 års säsongen ​krävs i genomsnitt ​400​ 000 insprunget och det klarar ca 1% av de svenskuppfödda.​​

A​matörhästar(B-tränade), kostar mindre att hålla enär arbetskraften inte är betald, men springer också in långt mindre pengar i genomsnitt​.​
​Endast ett fåtal B-hästar har vid 3 års ålder slut sprungit in sin självkostnad ​.

En 4årig svenskuppfödd häst​ i A träning ​behöver springa in ​600 000​-650.000​ för att bära sina kostnader.

Således:

Vilka betalar för travsporten?

Spelarna omsätter 15 miljarder per år, 12 miljarder går tillbaka till spelarna och av de 3 miljarderna går ca 1,3 miljarder till staten och 1,7 miljarder till hästsporten.

Av de 1,7 miljarderna som går till hästsporten, går 10% till Galoppen, och således finns 1,5miljarder kvar till travsporten.

Av 1,5miljarder går drygt 4% av totalomsättningen till prispengar , dvs ca 600 miljoner som hästägarna får tävla om .

Av ca 1.5miljarder går runt ca 10% av prispengarna till uppfödarna i form av uppfödarpremier(ca 60milj).

Kostnaderna för byråkraterna är således högre än vad som tillfaller uppfödare och hästägare

​Spelets utveckling sedan 10 år tillbaka har intet på något sätt höjt prispengarna till
de hästar som försörjer sportens utveckling–unghästar och hästarna i proffsträning.​

Uppfödare och hästägare kan beräknas tillföra sporten ca 3 miljarder årligen, i form av investeringar, värdeförsämringar, insatser och övriga kostnader.

Att uppfödarna i dag består av ett fåtal dominerande såsom Menhammar, Kolgjini, Melander, Mellby gård och därutöver ett antal allt färre uppfödare påvisar travets stora grundproblem, vem ska i framtiden föda upp hästarna och vem ska äga uppfödningarna?

Nu till pudelns kärna

Då det matematiskt inte går att få vare sig uppfödning eller hästägande att gå runt, måste man ställa sig frågan, hur kan travtränarna gå runt? Finns det så många hästägare som är villiga att betala för nöjet att äga häst? Är SPELET en av de bidragande orsakerna till att hästägare fortsatt har en möjlighet till kostnadstäckning ELLER för den delen tränarna? Hästsporten erhåller ca 15% av de årliga investeringarna i återbäring, gynnar det spelsäkerheten?

Svaret är naturligtvis NEJ

Vilket visar sig genom att proffstränarna själva äger 37% av sina tränade hästar, och en stor del av tränarnas intäkterna härrör från hästaffärer, inte i provisioner av intränade pengar. Naturligtvis bör grunden i proffstränarnas affärsupplägg vara själva träningsavgiften, annars bör yrket vara hästhandlare,  frågan man ställer sig blir naturligtvis: Vem betalar för proffstränarnas egna hästar? Det är rimligt att misstänka att det är övriga hästägare i stallet !

Hur ser då proffstränarnas ekonomiska ställning ut?

Ser vi till topp 10 av de 100talet proffstränarna så vore det naturligt att anta att dessa är ekonomiskt framgångsrika, vilket dock inte alltid är fallet.

Robert Bergh som sistlidna åren varit i toppen har​ ca ​400 betalningsanmärkningar sista fem åren, varav sista året ett 60tal. Robert står som ägare/delägare i ​stor del ​ av sina träningsadepter, men dessa hästar har inte burit sina kostnader.

Robert Bergh ska nu flytta från Norrland till Åby,​ , men måste sälja sin hårt belånade hästgård , vilket visat sig svårt.

Frågan är hur Åby har räknat på sin involvering i gården som AB Vojlock har köpt,  med styrelsen bestående av Robert Bergh samt två personer från Åby travbanas styrelse? Vilka incitament ligger som grund för denna investering på totalt närmare 30 miljoner? Vem tar risken enär Robert Bergh inte är solvent och därmed inte kreditvärdig.  Hur kommer det sig att Åby erhållit närmare 20 tävlingsdagar utöver vad hästhållningen knuten till området medger? Var ligger ST incitament för tilldelningen av tävlingsdagar? Med Åbys styrelse djupt involverade i Robert Berghs framtida ekonomi, där styrelsen också är djupt involverad i ST, hur påverkar det proppskrivningar, reglementeuppföljning på tävlingsdagar, spelsäkerhet överhuvudtaget? Är det rimligt med en av Sveriges största tävlingsbanor så djupt involverar sig i enskilda tränares förutsättningar? Är Åbys hanterande av Bergh lika villkor? Är Åbys usla statistik såsom ​klart sämst bland landets storbanor, långt sämre än satelitbanorna Halmstad och Axevalla​ ​avseende sportens ​framgångar  en orsak?  Bergh är förövrigt också omvittnat speltorsk, inte bara på trav, utan även hasardspel, vilket knappast förbättrar travsportens anseende vare sig i Sverige eller internationellt samt stängde de facto av sig själv från Casinot i Sundsvall.

SPELSÄKERHETEN TRYGGAD PÅ ÅBY? Högst tveksamt.

Sportsäkerheten?​

Förövrigt kan nämnas att tex Timo Nurmos äger närmare 50% av hästarna i sin träning. En av få som verkligen kan betraktas såsom proffstränare är Peter Untersteiner som äger ett fåtal av hästarna i träning. Förövrigt kan nämnas att Halmstad som är Peters hemmabana, har oerhört mycket bättre statistik än Åby, men alldeles för få starttillfällen i förhållande till framgångarna och antalet hästar i träning i banans upptagningsområde.

​Detsamma kan sägas även om Axevalla men naturligt även Jägersro . Dessa 3 banor har tvingats avstå mer än 20dagar till Åby.​

Lotteriinspektionen har en grannlaga uppgift, såsom kontrollör av ATG och ST för sportens framtida förtroende och handhavande, CODE OF CONDUCT , dvs VÄRDEGRUND är något som måste diskuteras utförligt, transparent och på djupet, för hela hästsportens förutsättningar grundar sig på trovärdighet. SPELSÄKERHETEN är i dag något som överhuvudtaget aldrig nämns, trots att det är grundbulten för ALLT SPEL.

Förövrigt kan också en fråga ställas hur kontroll görs av de allt vanliga andelsbolagen som äger hästar, ofta med 5-10% ägande av häst och enligt ST/ATG ska dessa ägare alltid betala för egen häst på streckspelen, oavsett vinstmöjlighet, risken att det kontrolleras är NOLL, liksom de allt vanligare ”tillsammansbolagen ” på streckspel, vem ansvarar för att andelsägarna har sina hästar med i spelbolagen?

En seriös Code of Conduct bör se ut ungefär så här: 

Hästhälsa  : Måste alltid ovillkorligen vara grunden som allt sker på, hästens välbefinnande kommer först av allt.

Spelsäkerhet: Kan inte spelarna lita på att allt går rätt till, så kommer spelarna sluta spela på hästsporten och söka nya marknader.                                                            Informationen som erhålls från tränarna behöver inte bara vara enhetlig, den behöver framförallt vara KORREKT. Korrupt                                                  information ,det vill säga desinformation är grunden för spelstötar och dödar förtroendet för hästsporten som spelsäker!

Hästägarnas bästa : Liksom spelarna är detta ett av tre ekonomiska ben som hela sporten vilar på. Tas dom inte seriöst tillvara förtvinar                                                               sporten och endast tränarna kommer äga häst i framtiden.

Uppfödarna bästa : Det sista benet som sporten vilar på, men också det grundläggande som i dag dör sotdöden och det kommer endast bli                                                          värre  enär  hästsportens organisationer av outgrundlig anledning godkänt att majoriteten av  förväntade ökade                                                                       prissummer fryser inne under  2016,2017 vilket innebär ett avbräck för hästägarna och uppfödarna på ca 100 miljoner kr

Personalens bästa: Alla tränare står och faller med sin personal, om inte personalen upplever sin syssla meningsfull och utvecklande och                                                            erhåller någorlunda ekonomisk kompensation för sitt slit, så kan travtränarna lägga ner företag.

Upplevelsen på plats: Om inte hästsporten levererar en intressant och spännande upplevelse på arenorna, men fart, fläkt och fägring så                                                                 kommer  spelarna sluta investera, nyetablering av såväl hästägare, uppfödare, tränare, personal förtvina.

Sportens framtid:  Är i huvudsak beroende på att samtliga involverade gör sitt yttersta för att påverka sin omgivning samt politiker för att                                                          övertyga de beslutande om att staten måste minska sitt skatteuttag från ATG. Likaledes är hästsporten helt och hållet                                                            beroende av människors förtroende för att ovanstående kriterier uppfylls.

Lösningen? I den framtida spelregleringen kan hästsporten högst troligen endast överleva i samarbete med i dag internetbaserade bookmakers, där gemensamma kostnader, utveckling och kunder minskar hästsportens byråkrati och nödvändig kunskap i handhavande av spel generellt kan påvisas. Framtida utvecklingskostnader kan delas, lika väl som framtida utveckling av multisportarenor med såväl idrott som hästsport, som olika hasardspel och inte minst teknisk utveckling samt modernisering av hästsportens forntida och hopplöst daterade arenor.

The post ST och ATG alltmer ökande problem med spelsäkerheten appeared first on Gamblers vardag.