Travets framtid ur mitt perspektiv

Hästsport har jag växt upp med, såväl ponny, islandshästar , halvblod och fullblod. Dock aldrig travhästar, förutom när jag som mycket ung blev inbjuden med familjen till Menhammar av Signe och Olof Wallenius, samt dotter Margareta . Nyligen inköpta Smoking Yankee och Zoot Souit 1979 skulle visas upp för framförallt min far , som var familjens läkare.

Därefter intresserade jag mig också för travet, men enbart ur spelsynpunkt, och därvidlag har det fortsatt tills de sistlidna åren, då jag genom alltfler bekanta också börjat få upp ögonen för hästen, sporten och hästägandet.

Det jag alltmer börjat titta på är hur ATGs pengar förvaltas av hästsporten, samt om verkligen modellen är optimal ur hästsportens synpunkt.

Då måste vi börja med prismedel, som härrör till största delen från ATGs intäkter.

2015: 663 miljoner kommer från ATGs omsättning på totalt 15 miljarder, där bruttointäkten är 3,75 miljarder. Staten tar 1,2 miljarder, kvarstår 2,75 miljarder. Då är naturligtvis frågan, var tar resten av pengarna vägen, enär prismedel endast är 663 miljoner?

Officiellt erhåller Svensk Travsport samt Svensk Galopp 1,6 miljarder, men utav den kakan ska olika agendor ha betalt, Kanal75, hästsportens stiftelse samt ST/SG . Sålunda kvarstår endast 17% av ATGs  bruttointäkter  som går till direkta prismedel.

Prismedels andel av ATGs bruttointäkter har sjunkit från 20,3% år 2001, till 17,5% år 2015.  Således  har byråkratin, dvs kostnaderna för spelet ökat något alldeles enormt, liksom kostnaderna att föda upp häst, att äga häst, att träna häst, personal, gårdar och mark. Allt har ökat, men inte prismedel.

Travets framtid ur mitt perspektiv

 

 

 

 

Zoot Souit

Således föds allt färre hästar upp, allt färre amatörtränare har licens, allt färre proffstränare och ännu färre hästägare( sanning med modifikation enär andelsägandet ökar, men det innebär att 50personer äger några tagel i hästen) och allt fler hästar koncentreras till ett fåtal uppfödare, fåtal tränare och ännu färre hästägare, där förövrigt också tränarna äger alltfler hästar själva.

Situationen är fullständigt barock och då måste man fråga sig, var gick det fel? Hur kan omsättningen på spel vara 15 miljarder, bruttointäkten vara 3,75 miljarder, men endast 663 miljoner går till prismedel?

Grundbulten ligger först och främst i förhandlingar med staten gällande totoskatten, där ATG en gång grundades för att hästsporten var på väg och försvinna, och förutsättningarna som stipulerades av staten och ST/SG var att kostnadstäckningen skulle motsvara 40% av kostnaderna för hästsporten, dessvärre är kostnadstäckningen i dag nere under 20% . Endast 1% av travets hästar går runt vid fem års ålder, galoppsporten har marginellt bättre siffror.  Således har ATG under sistlidna 20åren förhandlat allt sämre med staten, och fullständigt förträngt grundbulten, ATG ska försörja hästsporten med 40% av nödvändigt kapital. Staten måste bidra genom att ge bättre villkor för hästsportens överlevnad.

Dock är problematiken oändligt mycket djupare än så , enär pengarna finns , de räcker utmärkt OM hästsportens organisationer tog sitt ägaransvar, fullgjorde sitt uppdrag, vågade vara obekväma i förhandlingarna med staten, men också beskar sina kostnader, och framförallt kostnaderna för spelet.

ATT som ATG gjort sistlidna tre åren, investera många hundra miljoner i tv-studio, virtuella hästar, positioneringssystem, sponsring av SHL, reklam och marknadsföringsbudget a 300 miljoner osv bör naturligtvis ifrågasättas. INTE för att det möjligen kan vara försvarbart, utan för att kostnadskalkylen kontra intäktskalkylen är tveksam. Vems kalkyler har varit grund för samtliga beslut? Har hästsportens bästa borgat för beslutens tagande, eller andra intressenter?

Prismedel måste ingå som spelets kostnader på exakt samma nivå som statens totoskatt. Först betalas totoskatt, sedan prismedel, därefter kan ATG och ST fritt förfoga över de medel som kvarstår. Detta är enda möjligheten att komma på rätt köl, och för det krävs det inga pokalår, eller massiva omsättningsökningar. Pengarna finns, men fördelas i dag helt enkelt felaktigt.

Dock kvarstår ytterligare problem, hur fördela de pengar som existerar, erhåller Solvalla med 2000 hästar i träning motsvarande andel prispengar per tränad häst som övriga banor? Eller måste tränarna på Solvalla resa Sverige runt för att starta sina hästar, ? Svaret vet vi alla, Åby borde enligt ägarstrukturen bli av med 20talet tävlingsdagar, som istället borde fördelas till Jägersro, Halmstad om man ser till demografiska förutsättningar. Travet måste förändra tävlingsmodellen och efterlikna Frankrike och även USA.

Regionala omstruktureringar behövs, där naturlig anpassning av starttillfällen måste göras med startklara hästar inom upptagningsområdet.

Ser man till antalet hästar som är grunden för utveckling av avel, dvs unghästarna ,2,3,4 åringarna så blir det ännu mer felfördelat bland Sveriges banor och de prismedel som förfogas över. Det finns en enkel lösning, att banorna skriver ut lopp efter det hästmaterial som finns inom upptagningsområdet och inte som i dag, försöker locka hästar från när och fjärran till sina lopp, till skada för hästarna, personalen, hästägarna, uppfödarna och inte minst miljön.

Ser man förövrigt till kostnaderna för att arrangera tävlingsdagar så blir resultatet direkt förskräckande, där vissa banors tävlingar kostar 20-40% av omsättningen på spelet (erhåller 5% från spelet generellt ) Således försörjer de framgångsrika banorna de mindre framgångsrika banorna, vilket ger vid handen att när hästmaterialet ständigt krymper, borde tävlingstillfällen modereras och förändras efter upptagningsområdet samt det lönsamma spelet. För som det ser ut i dag dör SAMTLIGA sotdöden, och det gynnar ingen överhuvudtaget. Förövrigt kan det noteras att V75dagar kostar 2% av omsättningen, således rejält lönsamma,  V86 som kostar 5% är marginellt , så skillnaden mellan lönsamma dagar och olönsamma är enorm. Dessutom inbegriper det samtliga banor förutom Solvalla, att arrangera V65, V5 osv är ebberöds bank(speciellt för sporten enär aktivas samt hästägares kostnader inte medtas i kalkylen)

Därmed INTE sagt att småbanorna inte ska överleva, utan tvärtom, de ska endast begränsa de olönsamma dagarna, erhålla tävlingsdagar och lopp efter de villkor som finns, inte för att banornas anställda och styrelse även i fortsättningen ska kunna lyfta sina löner(hur små lönerna än är, så är kostnaderna för fastigheterna , hålla banorna i skick osv allt annat än marginella)

Samordningen mellan banornas tävlande styrs till alltför stor del av ATG och alltför liten del av hästmaterialet , vilket naturligtvis är skevt. När förlorades kontrollen av tävlandet, när togs den rollen över av ATG? Måste det verkligen arrangeras lunchlopp, måste det verkligen arrangeras alla tävlingsdagar med V4,V5,V65 , med prismedel där ett tredjepris inte täcker kostnaderna för start? Kanske bör prismedel ALLTID såsom före 2000talet innebära att en matlapp( dvs 5,6 pris) utgöra kostnaderna för en månads proffsträning? Det skulle innebära 10-15 000 för matlappen, mot i dag mer standardiserade 2500kr.

Detta skulle inte vara något stort problem, om prismedel vore på dryga miljarden , dvs 50% högre än i dag, då skulle inget förstapris ligga under 50 000 och matlappen ligga på minst 5000, inte riktigt där man VILL vara, men likväl en fördubbling av dagens standardiserade prismedel. Skulle det slå ut hästar, eller amatörer? Eller skulle FLER hästägare erhålla rimligare kostnadstäckning, skulle uppfödarna erhålla högre priser för sina unghästar? Tveklöst om man samtidigt omfördelar och förändrar tävlingsstrukturen , minskar kostnaderna för de banor som har få tävlingstillfällen, få hästar i upptagningsområdet, istället erbjuder lämpliga lopp för områdets hästar och med fördubblade prismedel.

Förövrigt ska man ha mycket klart för sig att investeringsbehovet inom travets alla banor är enormt stort(beräknat till ca 1 miljard för flera år sedan, således långt högre nu) , och endast Åby och Solvalla samt möjligen Jägersro  har för dagen kapitalet som behövs, var ska pengarna tas till övriga banor? Ska pengarna till övriga renoveringsbehov på banorna tas från prismedelstilldelning?

 

 

 

 

 

 

ATGs intäkter ökar inte, endast deras kostnader, således måste omstrukturering ske, speciellt som 4e penningtvättsdirektivet genomförande kommer minska omsättningen ytterligare på banorna, enär spelkort kommer krävas för samtliga spel, därmed kommer intäkterna för varje enskild bana ytterligare minska och därmed möjligheterna till nödvändiga renoveringar . Dessutom kommer ATG tappa stora delar av sitt utlandsspel, kanske hela den omsättningen, samt tappa ytterligare omsättning från spelombuden, sålunda kommer intäkterna från ATG oavsett eventuell framtida spelreglering ( möjligen 2019 är mitt optimistiska tips) minska under 2017. Pokalåret kan möjligen infrias, men endast genom bokföringstekniska medel, inte genom ökade intäkter.

Det bör påpekas att Hästsportens kostnader för hästsportens nationella stiftelse(NHS) är horribelt hög, 50 miljoner per år, jämför med hur mycket medialt utrymme Margareta Wallenius Kleberg har erhållit för sin sponsring av 16 lopp på Solvalla a 3,5 miljoner per år under fem år, så ger 50 miljoner ett ganska betydande lyft för hästsportens prismedel, varför ansvarar hästsporten till fullo för kostnaderna för utbildningsverksamhet på Wången osv? Naturligtvis djupt nödvändigt i sig, men kostnadstäckningen borde rimligen också bekostas av stat/kommun/landsting? Det skapar trots allt arbetstillfällen , återigen uselt hanterade förhandlingar från hästsportens sida. ( ST samt Solvalla skjuter till 1/3 vardera, således 16 lopp a 9,6 miljoner i prismedel per år från 2017, förövrigt förutsätter jag att prismedel till dessa lopp är NYA pengar, inte omfördelning av befintliga pengar från ST/Solvallas sida)

NOTA BENE; jag förringar inte på något sätt och vis MWK fantastiska initiativ , det kan inte nog hyllas, likväl måste det ses i skenet av kostnadsrusningen inom ATG och ST, pengarna finns att förbättra prismedel i mycket hög grad, varför sker ingen revision av ATG och ST?

En företagsdoktor kanske skulle syna dagens hästsport i stort och smått och speciellt hur ATG/ ST sköts? Modell Ulf af Trolle för 40 år sedan.

Det kan noteras att nettoexporten av hästar till utlandet ökar i allt högre takt, och bidrar naturligtvis till utarmningen av tävlingsdugliga hästar. Frankrike har numera fler hästar än Åby som är Svenskägda( obs gissning) och då är det dessutom de bättre hästarna som exporteras. Detta kan inte fortgå ! Förändringar måste göras och det omgående innan hästsporten i Sverige är på Italiens nivå.

#notera att samtliga siffror är hämtade från Lotteriinspektionen samt ST. Samt det berör endast travsporten, och endast tävlingsverksamhet, olika bidrag är således ej inberäknade.

#ATGs andel av spelmarknaden har minskat från 22 till 18% sedan 2005, nuvarande bruttointäkt a 3750 miljarder är i paritet med 2009 års 3776miljoner. Hur mycket har kostnaderna ökat sedan 2009 för aktiva och hästägare/uppfödare, de enda som ökat sina intäkter är byråkraterna.

#Skarplöth påskiner ATGs stora möjligheter genom allahanda investeringar kommer att öka omsättningen, men sanningen är likväl att Svenska Folkets totala insatser ökade med 1% under 2015 mot föregående år. 5822 kr i totalomsättning mot 5775 tidigare. Således slåss ATG mot övriga spelföretag om enstaka procentuella ökningar, och det kriget är långt svårare att vinna, än kostnadskontroller, vilket alla storföretag vet om och därför skärskådar sina kostnader noggrant. Likväl ser vi att första kvartalet 2016 hade kostnaderna ökat med över 30% från 150 miljoner till över 200 miljoner. Fullständigt horribelt.

 

The post Travets framtid ur mitt perspektiv appeared first on Gamblers vardag.